Min elallergi bröt ut hösten 2011. Det var den hösten jag träffade Leif i Östersund. Sista gången jag hälsade på honom konstaterade vi att det inte gick så bra, men jag lyckades inte få honom att prata om sina känslor. Efter en vecka ringde jag upp honom och frågade hur han mådde. Han sa att han mådde bra och att det var så lugnt och skönt när han slapp tänka på mig. Kan inte säga exakt om det var den dagen jag fick min karusellyrsel, men bra nära. Tänker att jag också kan bli av med den då.
Igår kväll när jag kom från jobbet hade en av tulpanerna börjat sloka. Jag tänkte för mig själv att den är lika älskad och vacker i alla fall som alla andra tulpaner och i morse tackade tulpanen mig genom att inte sloka mer. Tänker på japanen Masaru Emoto som har gjort experiment med vatten. Han har visat att vatten har förmågan att ta upp medvetenhet i olika former; en tanke, ett ord eller en känsla tas upp av vattnet och förändrar energin och kvaliteten.
Helt plötsligt börjar jag förstå NLP på ett helt annat sätt och jag inser att jag inte behöver säga saker till människor, jag kan bara känna in vad de behöver och tänka det. Och här är det väldigt viktigt att inte låta egot styra, utan alltid fråga sig hur man kan tjäna världen och aldrig göra något för egen vinnings skull. Förstår nu varför diskussionen om kirurgi kom upp idag och jag sa att det går att operera utan kniv. Förstår också John of God i Brasilien och tanken hisnar.
Ett litet prov på det här med tankens kraft var när min systerdotter skulle få barn. Hennes son hade satt sig på tvären och det var bestämt att han skulle förlösas med kejsarsnitt. Eftersom operativa ingrepp innebär en risk (eller är det bara vad vi tror?) bad jag henne försöka prata med lillkillen för att få honom att vända sig. Jag skickade lite länkar på facebook. När snittdagen var inne hade han vänt sig utan att föräldrarna hade pratat med honom och han föddes sedan på sin födelsedag.
För det slog mig idag när jag kom till jobbet att jag innan jag fick barn alltid kom i tid och efter att jag fick barn har så fruktansvärt svårt att passa tider. Också fastän jag inte har något viktigt att göra så ser jag alltid till att vara i sista minuten eller lite sen, vilket Love har påpekat många gånger. Enligt ultraljud har jag gått över tiden med alla mina barn. Om jag nu ser det som att de faktiskt är födda exakt på den tidpunkt de skulle födas, kan jag med tankens kraft hålla tider i fortsättningen.
Faktum är att det har fungerat idag. Hade ett möte mellan 10 och 11 som jag kom i tid till. Innan vi hade mötet mejlade jag chefen (ny chef från årsskiftet) om att jag ville ha ett möte med honom och utan att jag behövde se på klockan avslutades det första mötet strax före 11. När jag kom tillbaka till min plats så hade jag fått mejl att chefen kunde träffa mig kl 11 och det var helt perfekt.
Funderar vidare om jag ska sluta titta på klockan och om det är därför min köksklocka i många år gått mer fel än rätt, om det finns någon tid överhuvudtaget? Kan man vara på två ställen samtidigt och kan man tänka sig att tåget alltid står och väntar på mig tills jag kommer (åtminstone tills jag vet hur jag ska teleportera mig). Om tiden inte finns i min värld, hur ska jag förhålla mig till alla andra som strikt följer klockan? Tänk om vi skulle använda telepati och inte vara begränsade till telefoner, internet eller personliga möten för att träffas?
Hade en diskussion med min förra chef, hon som anställde mig, om VPN-uppkoppling och telefon. Dock är det nya chefen, Homan, som är IT-ansvarig och han har varit på semester sedan före jul. Jag har under den perioden och med gårdagens insikt kommit fram till att jag inte behöver någondera. Jag jobbar 60 % och då vill jag vara i Södertälje för att inte sväva ut, för att vara social och för att det behövs lite möten. När jag sitter på min plats är jag tillgänglig och behöver ingen telefon, när jag inte sitter på min plats är jag upptagen och då vill jag inte svara i telefon. Jag har då inte heller någon telefon som distraherar mig under mötena.
Jag berättade lite i övrigt om mina tankar och bland annat om hur vårt yttre speglar vårt inre. Det slog mig när jag hämtade Loves dator i hans rum i morse, hans kompis skulle komma och hämta den. Astrid hade ställt några kassar med sådant hon vill slänga i hörnet i Loves rum och jag tänkte att det är som skräpet i min själ. Allt som jag vill bli av med, negativa självbilder och skamkänslor, de är som skräp i knutarna. Så nu ska det rensas i det yttre också igen. Tack mina vänner Aziza och Sofia som gjorde mig uppmärksam på det.
Det slog mig också hur lägenheten speglade mitt inre när jag kom hem från USA. Mårten hade haft fest och det var stökigt, Loves rum luktade illa och mitt inre var i total obalans. Jag kom också på att om jag har parasiter i kroppen, då har jag också parasiter i min omgivning. Har inte riktigt koll på vem eller vad det skulle kunna vara. Tycker att jag har rensat så mycket och har bara äkta vänner kvar, det får jag fundera på.
När tankarna börjar flöda fritt är det ingen hejd på dem. Igår när jag kom hem letade efter nyckeln i min väska utan att hitta den. Jag kände då på ytterdörren och den var öppen, nyckeln hängde i sitt band under hatthyllan. Tänkte först att det återigen var ett tecken på min ickenärvaro, men i morse när jag skulle lämna Loves dator utanför den låsta dörren och lita på att ingen tog den innan hans kompis kom, insåg jag att jag är trygg i världen. Jag äger inget och då kan ingenting tas ifrån mig. Hur kan det bli bättre än så här ? Vad mer är möjligt?
Vi är begränsade att tro att lite pengar nödvändigtvis är någonting dåligt. Jag har många perioder haft lite pengar, vilket har gjort att jag till exempel rest med ett barn i taget. Eftersom jag alltid hållit det jag lovat till mina barn, har de förstått att de också fått åka så småningom. Det har gjort att de inte varit avundsjuka på varandra. Det har också gjort att jag kunnat ägna hela min tid och uppmärksamhet åt ett barn i taget och att jag kunnat ta med barnen dit de har velat åka. Om man ska tvista till det så har jag åkt sistaminuten oftast och låtit pengarna styra, men tror jag att allt har en mening så har det alltid blivit bästa lösningen.
Mina barn har heller inte fått samma saker och inte alltid samtidigt, de har fått efter behov och det är ju faktiskt så att de barn som har massvis med saker och får allt serverat inte är ett dugg lyckligare utan kanske tvärtom. De har heller inte gnällt de år jag inte köpt julklappar till dem, för de har ändå fått saker från pappa, far- och morföräldrar. Så uttrycket att lycka inte kan köpas för pengar är så sant som det är sagt.
Vi tror också att världen är orättvis, men det är också en begränsad tanke. För det första baseras den på jämförelser och med tanke på att vi människor är unika och individuella, så har vi också olika behov. Det enda som är lika är att vi alla är lika mycket värda. Som jag skrivit ovan så har jag behandlat mina tre barn väldigt olika eftersom de har olika behov, men de har aldrig uppfattat det som att de blivit orättvist behandlade. Om jag däremot skulle ge dem saker som de inte vill ha bara för att alla ska få lika, då skulle de säkert uppleva det annorlunda.
Många barn skulle säkert bli gladare också om de fick göra det de är intresserade av istället för att bli medsläpade på saker de inte vill göra. Märker också en förändring här att många nu under julledigheten inte stressat hit och dit utan bara varit hemma, njutit av tillvaron och umgåtts med familjen. En glädjande utveckling tycker jag när man inser att värdet inte finns i en fulltecknad kalender utan i att bara vara.
Spånar vidare och tänker vad bra det är att vi inte hade så mycket pengar när barnen var små vilket gjorde att vi använde tygblöjor, köpte second hand och bytte kläder med släkt och vänner. Bra för miljön. Har man inte så mycket pengar blir man också mycket mer kreativ. Ser bara på Astrid hur hon tillverkade julklappar på löpande band med små medel. Och man behöver inte skämmas för att ge bort sådant som man inte längre vill ha själv. Vi äger ändå inget, allt har vi bara till låns.
Nöden har ingen lag, nöden är uppfinningarnas moder och hellre brödlös än rådlös är tre bra uttryck. För visst blir vi kreativa, när vi inte ser oss ha några andra alternativ. Och hur många har inte upptäckt när de lagat mat att någon ingrediens fattas och då tar man något annat istället och vips har man skapat en ny rätt. Inser i detta ögonblick att vi inte behöver några kokböcker och också varför jag har haft så svårt att få till mina recept. För jag lagar mat på en höft och då är det svårt att ange mått och jag kan hämta inspiration från ett recept men maten lagar jag på frihand.
På min födelsedag pratade jag om teleportering. Min soffsurfare tyckte jag var lite konstig (men lagade god mat), idag fick jag en förnimmelse av hur det kan gå till när jag satt på tåget. Tror det knäppte till när jag diskuterade min resor med Homan. Karin lovade mig ersättning för resorna, men jag har slarvat med kvitton. Det fattas ett både på SJ och SL. Föreslog därför lite extra lön eftersom jag får skatta för båda och bevisligen så syns jag när jag är på jobbet. Eller så är jag en illusion ;) Han skulle prata med Karin eftersom det är ett muntligt löfte och på anställningsbeviset står det inget om det.
Var upp och pratade med en av tjejerna på redovisningen innan jag gick hem. Tänkte att vi kunde lösa en sak på ett enkelt sätt, men de har sina regler som de i sin värld tror att de måste följa. Tänker här på vännen Ronalds bokföring som han fixade på ett kreativt men lagligt sätt och som han fick beröm för, medan följande år då en revisor fixade bokföringen var en katastrof. Nackdelen med en massa lagar och regler blir att man slutar tänka själv.
Ville inte stanna så länge på jobbet så jag lovade mejla chefen som jag skulle hjälpa i morgon bitti, fastän jag egentligen är ledig då. Tänkte göra det ikväll, men något håller mig tillbaka och jag litar på att det är en god idé att sova på saken. Vet att det är något jag inte tänkt på än. Vi ska inte göra budget så detaljerat, vet att jag gjorde det i brådskan förra vintern då jag hoppade in och hjälpte till och trots att jag satt så länge med kapitalkostnaderna, eller kanske just därför, blev det exakt fel.
Det lärde jag mig av en av mina före detta chefer min första tid i Södertälje; hellre ungefär rätt än exakt fel och det har jag följt sedan dess. Tyvärr lät jag mig styras då jag bara hoppade in och jag har lärt mig läxan. Jag har också förstått varför jag alltid bett cheferna tänka att vi är en kommun och inte stirra sig blind på sin tilldelade penningpåse. Det man förlorar på karusellerna får man ta igen på gungorna och tänker alla igen hur de kan tjäna världen och inte vad de själva kan tjäna på något så blir både kommunen och världen en bättre plats att leva på.
För Södertälje kommun har en värdegrund och principer. Medborgaren först, mer än förväntat, respekt för individen, olikheter är en styrka och utgå alltid från samhällsuppdraget. Undrar hur många av medborgarna i Södertälje som upplever det så och beror det då på att medarbetarna inte lever värdegrunden eller att medborgarna inte upplever att de är värda det de får? Om vi har höga förväntningar är det svårt att uppleva att man får mer än förväntat; förväntar man sig ingenting så blir det alltid mer än förväntat.
Läser just nu parallellt med Nils Holgersson, Marta Cullberg Westons bok Skam och självrespekt. Inser att jag inte respekterat andra då jag på grund av mina skamkänslor inte respekterat mig själv. Med tanke på att stora delar av befolkningen går omkring med dessa skamkänslor så är det inte konstigt att det brister i respekt. Att se olikheter som en styrka är ett bra recept, men hur många gör det i praktiken. Tänker på våra skollagar som gör så att alla barn ska ses som en individ och behandlas lika oavsett olikheter. Det tar död på kreativiteten och gör människor likformiga.
Jag har en och en halv månad kvar i Södertälje och jag tänker att jag kan göra nytta medan jag är där. Dels med det uppdrag jag egentligen har, men också att så lite spännande tankar. Tror jag ska operera in ordet balans i alla chefer som gör budget och tror inte de protesterar. Då kanske de börjar se hur de kan tjäna medborgarna bäst, hur de kan balansera minskade intäkter mot minskade kostnader och tvärtom utan att anstränga sig så mycket.
Också att förstå att skattepengar inte har med deras personliga plånböcker att göra utan att de bara förvaltar kommuninvånarnas pengar och att de ska användas optimalt. Att inte bara se sin egen lilla del utan tänka gränslöst - en kommun. Det tänket har jag alltid haft, nu börjar jag kunna motivera det också och kan man bara förklara varför så brukar det gå lättare att få folk med på tåget. Allt har en orsak och allt har en verkan. Allt är enkelt också bara vi slutar göra det komplicerat.
Jag har nu kopplat mina ätstörningar till skamkänslor och är fast besluten att göra mig av med dem. Ifrågasätter det mesta jag gör och tänker. Idag har jag ätit chips bara för att kunna göra det utan att känna skam, dock kunde jag inte sluta innan det var tomt i påsen så jag har insikter kvar att göra. Jag har inte vågat mig på GMO och inte heller mjölk och gluten eftersom jag inte vet orsaken till att jag tror att jag blir dålig när jag äter dem. Så jag fortsätter min forskning, men imorgon ska jag passa på att röja i den yttre röran ;)
Har också funderat på om man kan ha en stark själslig koppling till sina husdjur så att de speglar än på samma sätt som vi människor speglar oss i varandra. Om vi till exempel har svårt att smälta en annan person, kan hunden börja kräkas då? Eller om det är något vi inte vill höra, kan djuret då få öroninflammation? Med tanke på att många idag mår dåligt och djuren också, börjar jag undra hur det egentligen ligger till. Är det egentligen mattes och husses motvilja mot smällare och fyrverkerier som speglas hos särskilt hundar?
Också idag tackar jag Gud för att han ger mig visdom och kreativitet så att jag ser hans mirakel på nya och oväntade sätt. Tackar för min bordsgranne Ove som speglar mig i intressanta diskussioner och som idag konstaterade att det han säger egentligen bara är självklart för honom. Det är en gåva att kunna läsa folk och spegla deras tankar, men en del drar sig undan mig för att de inte vågar möta sig själva och då backar också jag. Ödmjukt och varsamt tackar jag för det jag har till låns och ska nu läsa lite Nils Holgersson innan jag lägger mig och sover tills jag vaknar. Tacksam <3